Egil er hjemme igjen.
Det er ikke mer veterinærene kan gjøre for han. Nå må han bestemme selv hva han vil. Han kom hjem på lørdag, og han har enda ikke villet ha mat. Drikker kun vann, det er det eneste han vil ha. Jeg tvangsfôrer han litt nå, men jeg kan ikke gjøre det for alltid. Hvis han ikke spiser selv i løpet av noen dager, så er det over...
Egil har fått diagnosen voksende hjerte. Dette er en hjertefeil som er veldig alvorlig, og han kan uansett ikke leve lenge med det. Det er en lidelse best kjent blant boxer og dobermann, og prognosene er ikke bra. På det beste kan han kanskje leve et par år til. Men det blir ikke noe saluki-liv. Det vil ikke bli løping og herjing som han er vandt med. Dette er trist, uansett utfall de nærmeste dagene...
7 kommentarer:
Huff, det var jo veldig trist å høre, Bente.. :( Jeg håper inderlig at han får matlysten igjen, og får noen gode år fremover likevel.. vi får krysse fingrene for han! Du mater han nok allerede alt du kan, med noe godt for å lure i han mat, og kanskje du også allerede har prøvd fiskesuppe..? Jeg lagde hvertfall det da Julius var syk og slapp et par dager (skikkelig magesjau) og ikke spiste noe (og jeg måtte komme bort til han med vann så han hvertfall fikk i seg væske); Og jeg fikk tips om å gi han suppe; kokt laks i litt kokt vann + litt biola blandet i. Det likte han godt, slafset i seg, og det er jo litt flytende næring. Så det er kanskje lettere for Egil å få i seg også? Uansett, ønsker han masse god bedring, og gode tanker til deg og J.A. og Fant også, som er glade i familiemedlemmet sitt..
Tenker på dere Bente og prøver og sende masse positive tanker! Stå på nå Egil!!! Masse klemmer
Det var virkelig en trist nyhet. Håper Egil tar seg opp igjen og blir bedre. God bedring til ham og en stor trøsteklem til deg Bente.
Älskar verkligen den bilden på honom, En frisk och glad kille!! Jag hoppas verkligen att han kämpar på och blir livsglada Egil igen..Massa kramar till er
Tänker på dig Bente.
Tiden läker alla sår sägs, men detta kommer att ta tid.
Ha var allt för ung, men det fanns inget mer att göra för hoom, och nu sover han gått.
Tänker på dig Bente, det gör vi nog allihopa.
Detta är nog det värsta som kan hända en, att mista sin älskade hund så tidigt.
Jag har vid 2 tillfällen varit ytterst nära att mista Hilton på grund av svåra olycker så jag vet hur det känns.
Man blir helt tom.
Nu hoppas jag du kan tänka på alla goa stunder och all lycka ni haft tillsammans och kom ihåg honom så.
Många många kramar från oss.
Oj, jag trodde inte den första kom med... typiskt mig da..
Men jag menar det som står,
Kram!
Legg inn en kommentar